Hej Sanna!

När vi fick barn för ca 12 år sedan så blev den ena av våra två taxar som vi hade då deprimerad. Han började kissa inne och visade på olika sätt att han inte mådde bra. Han fick clomicalm och det hjälpte, han mådde mycket bättre sen. Jag har för mig att vi kunde sluta medicineringen efter ett tag.
Den andra taxen blev tvärt om överlycklig över att det kom en till att älska och pussa på så alla hundar är ju olika.

Prata med Lage på Arboga Djurklinik, han visste en hel del om forskning på Clomicalm och det är ju många år sen nu så nu borde han ha mer på fötterna. Kanske kan det hjälpa, kanske är det något helt annat hon behöver? Men jag vet att du är en duktig hundmänniska som har tränat henne rätt.

Mvh Mona

Ett ganska enkel och bra grej är att massera din hund.

Jag hoppas och gissar att det är lika välgörande för dem som för oss.

Sushi får massage ungefär 5-10 min varje morgon och hon njuter verkligen av den lilla mysstunden och jag tror att hon blir mer harmonisk och lugn av det.

Gabri

Jag vet att Sanna jobbat med Ischis rädslor under flera års tid och provat det mesta, så jag tycker det är dags för medicin.

Omotiverade rädslor kan också trappas upp med följdbeteenden. Det lär sig att saker KAN inträffa och börjar leta efter orsaker ifall att. Och så har de till slut försatt sig i en ond cirkel.

Itza var helt oberörd av skott och åska i 5 år, men sedan slog blixten ner i vårt hus med sladdar som brann och apparater explorerade. Rök, smällar och hål i dörrar och väggar av splitter. Hon var ensam hemma och blev naturligtvis skrämd och chockad.

Nya beteenden kom och vartefter så visste hon att innan åska kom det ofta regn
- innan regnet kom det oftast blåst
- om det blåste så fladdrade gardinen
- och fladdrade gardinen så kunde dörren SMÄLLA igen.

...och efter åsknedslaget började hon skaka när Hemglass melodislinga spelades...

Under en period så skapade detta letande efter presumtiva faror en osäkerhet hos henne som det gick att ta udden genom att medicinera henne med clomicalm.

Jag vet att ni har tänkt och funderat och jobbat mycket med detta och tycker att det kan vara dags att försöka med att medicinera henne. Det är en medicin som man ska ge medan man jobbar med rädslorna. Men vissa hundar står på en liten dos clomicalm i flera år och mår bra eller i alla fall bättre.

En del ser så negativt på att behandla en hund med psykofarmaka, men har de en gång skaffat sig rädslor - vad det än beror på - så har inte en hund samma förutsättningar som en människa att ta hjälp för detta. Och jag lovar att även en hund vill ha livskvalité, och går den att höja för en rädd hund med ett piller för avsatt ändamål... so what?

Hej!

Vi har ju som sagt jobbat på det här ett tag och testat mkt. Ibland undrar man bara om man ska göra ngt helt annat då ingenting hjälper *suck*

Vi testade clomicalm för 1 el 2 år sedan och märkte inte då ngn effekt. Jag vet inte om vi kanske fick för låg dos. Man kan ju alltid försöka igen.

Intressant det där med löp för det är ngt vi har funderat på förrut. I våras när hon var som värst var det just kring löpet. Jag funderade på om hon även nu var på g men hon har inte visat ngra tendenser till löp än. Tror hon löpte i semptember sist. Kanske ska man prata med veterinär om sterilisering/kastrering... Kan ju bli bättre men jag vet inte kan det bli sämre???

Det positiva är att hon faktiskt inte är ut och kissar lika ofta på nätterna längre Det  räckte med att ställa frågan här... För vi har inte gjort ngt än. Även detta har ju gått i perioder förr och jag funderar nu på om det är i samband med de rädda perioderna. Kanske har det ett samband? I somras funderade vi på att det kanske var lugnare att vara ute på natten så därför föredrog hon det. Jag vet inte...

Mvh/Sanna

Det finns en del tikar som är väldigt hormonellt påverkade, inte bara med mjölk i tuttarna utan mer mentalt. Ytterligare en sak att fundera på alltså... men skulle hormoner vara med och påverka så kan hon bli bättre av en kastrering.

Hanar kan man ju få ett chip och prova först innan man bestämmer sig. Finns det något motsvarande för tikar?

Nu har jag fått en telefontid med veterinären. Han skulle ringa på tisdag. Tänkte höra om jag kunde få någon form av tabletter då och även fråga om det här med ev kastrering.

Det blir tyvärr bara värre och värre och det enda stället hon vill gå på nu är i skogen. Tyvärr kommer jag ju bara ut i skogen på helgerna, men funderar på om man skulle försöka ta det även i veckorna det är ju ändå ganska ljust på grund av snön.

Här om dagen blev det total kalabalik när vi var ute. Hon ville inte alls gå och försökte göra allt för att gå hemåt igen. Tillslut skrek hon så mycket att Otto reagerade och började yla. Det lät så komiskt och det var en person som tittade ut genom fönstret och funderade väl på om jag misshandlade mina hundar... Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera jag var nära på att både skratta och gråta samtidigt. Tillslut visste hon att vi var på väg hemåt så då började hon dra i kopplet hemåt. Tror hon spydde 10ggr innan vi kom hem. Troligen på grund av att hon inte slutade dra i kopplet eler på grund av att hon var så stressad och rädd.

Det värsta är att vart vi än går så börjar hon med det här. Inte så extremt men ändå skriker och försöker vända hem och snurra ur halsband eller sele. Just nu kortar ja bara in kopplet och går... Struntar i henne... För vänder jag hemåt vet hon ju att det fungerar...

Hoppas verkligen att vi kan få tabletter som fungerar orkar snart inte längre...

Lena skrev:

Stackars er, det låter fruktansvärt!! Både för hunden och er!

Ja det värsta just nu är ju att veta hur rädd hon är... Bara tanken att vara rädd så fort man går ut... Hon är iaf världens goaste hund här hemma! Ligger gärna i knät och gosar. Skönt att veta att hon känner sig trygg hemma...

Jeg ville også prøvd å medisinere før kastrering.
Jeg vet at medikamenter ikke trenger å hete det samme i flere land, men virkestoffet i Xanor er Alprazolam, i tilfelle du er interessert i å prøve det.

Lilla Ichi, så jobbigt för er och henne.
Vad gäller ångesten/paniken så tror jag som Helene att det är jätteiktigt att stoppa den kemiska rumban som är i Ichis hjärna nu. Precis som med människor, så kan ju ångesten generealiseras till att triggas av fler och fler saker/miljöer och med mindre stimuli, tillslut kanske bara mattes knä är det enda trygga. Och sån' tur att hon har det! Hoppas hon kan få medicin som "tar ner" hela nervsystemet så att alarmet "stängs" av i hennes kropp. Håller tummarna för att ni får en bra veterinär!

Vännen Monika nämnde ett trauma som Ichi var med om som helt liten, knappt 3 veckor. Jag var då nämligen tvungen att få av ett "extra skinn" på hennes svanstipp som vägrade att ge med sig trots idog oljemassage. Trots bedövningssalva och att det gick fort, måste det naturligtvis ha varit fruktansvärt plågsamt. Det sägs att så små hundindivider glömmer, men - å andra sidan var det inte så förfärligt länge sedan man opererade små bebisar utan bedövning, då de betraktades som kännandes och fattadndes ingenting. Vad jag tänker på är om en chockartad händelse så tidigt kan ha gett en predisposiotionen för kroppens alarm att lättare går igång? Är det någon som känner till forskning om det här?

Lilla fina Ichi, hoppas nu hon får medikamentaer som lugnar och lindrar så att ni och hon får lite vila till att börja med. Tänker på er.

Senast redigerat av Lisen (2010-02-13 17:08:04)

Vi håller alla tummar vi kan för att Ichi ska få lugn i sinnet och ni i tillvaron!!!
Håll oss underrättade om utvecklingen!
Kram!

Läst just tråden för första gången. Usch, de är ingen rolig situation ni hamnat i, hoppas och håller tummarna för att ni får hjälp nu!
Att börja med att få ner stress och ångestnivån först låter vettigt, så att hon blir kontaktbar......

Nu har hon ätit stesolid i 1,5 dag och för tillfället har allt blivit värre. Redan 10 m utanför huset börjar hon. Kan de bli sämre av medicin eller är det bara så att hon var på väg till detta och att medicinen inte gjort ngn verkan än? Jag vet ju att det tar tid innan medicinen gör sitt men man blir ju lite orolig när det blir värre.

Dagen slutade med att jag fick skjuts till skogen för att kunna gå hem. Mörkt var det och hon var till och med sugen på att gå ut när vi gick ur bilen. Vad gör man inte för de små??

Hoppas att medicinen börjar göra sitt snart så vi kan gå på mysiga promenader igen...

Mvh/Sanna

Har precis pratat med en sköterska på veterinärkliniken här i Arboga. Hon ringde min veterinär och frågade om det kan blir värre med stesolid. Tydligen är det väldigt ovanligt men det kan hända *suck* Så vi slutar med stesoliden nu och så ska jag prata direkt med veterinären på måndag. Tänkte föreslå xanor då som jag fått som tips...

/Sanna